Är som många vet hemma hos mor å far och det är möte för någon ansvarsklubb de har inom EFS nästa månad. Hur orkar man? Religion är mål för många diskussioner men jag ser inte vitsen med det måste jag säga. Mer tröst för dem som tror att de tror och en anledning att kunna synda och tro förlåtelse bara ges utan göra någon förbättring av situationen. Tro är ett svårt ord...jag tror, men jag tror inte på bibeln utan mer på att det finns något högre det gör jag men vad det är kommer nog förbli en gåta resten av livet.
Andligehet ör en annan fråga som för många är känslig...varför ska det vara så osannolikt? Så många har upplevelser, känner och ser...hur ser du på det???
Kram för nu
